Go Bulldogs!

Okej. Förlåt. Internet har verkligen inte varit min prioritet de senaste veckorna.
 
Herrejistanes vad jag älskar det här. Det var mycket, mycket länge sedan jag var såhär glad och nöjd med livet i allra största allmänhet. Jag antar att jag fortfarande är i det där honeymoon-stadiet med USA. Men att vara en utbytesstudent är ingen dans på rosor, upp-och-nergångar finns det överallt - precis som med livet hemma i Sverige, men just precis nu är jag bara glad. Glad över att jag har fått chansen att göra det här, och att jag hade turen att hamna där jag hamnat. 
 
Ni vet de där stunderna när man upplever något man sett på film, och det inte alls är som man föreställt sig? Well, så är inte det här. High school är ett enormt undantag. Megastort undantag. Det är på pricken som på film. Kanske inte i all High School Musical-anda, men det är störtkoolt ändå. Ibland får jag de där ögonblicken då man är tvungen att stå tillbaka och bara kolla runt. Cheerleaders springer runt i sina cheerleading-outfits, och footballkillarna går runt i sina numrerade tröjor varje fredag. I fredags hade vi ett Pep Assembly i slutet av skoldagen, vilket innebar att alla elever samlades i den nybyggda gymnastiksalen, cheerleadarna cheerade på och killarna i footballteamet blev introducerade. Och vi skrek. Alla skrek. Bandet spelade skolsången och vi hejade på allt. Peppade inför kvällens footballgame helt enkelt! Det ska ni veta, kändes väldigt amerikanskt. 
 
Något annnat jag hemskt gärna vill tala om, är att hur mycket jag än gillar amerikanska high schools, så är det en teeny tiny detalj som stör mig. Vuxenperspektiv finns inte. Inte en gnutta. Det är nog det svåraste jag har att vänja mig vid - vi elever får ingen som helst chans att ta eget ansvar på det vis jag är van vid i Sverige. Man kunde kompromissa och kommunicera med lärarna där på andra sidan pölen, vilket jag inte riktigt upplever att man kan här. Lärarens sätt eller inget sätt alls. Och då kan man bli kallad till the principle's office eller få en "tardy".

Förresten, under den här första månaden av high school har jag hunnit att bli kallad "pretty" och "beautiful" några gånger. Jag tror att jag kan vänja mig vid det, faktiskt. Och yes, jag kommer mjölka detta i all evighet.

Och - en liten notis - klädstilen här lite väl 2002/2003.

Kommentarer
Postat av: BEST FRIEND IN THE WHOLE WIDE WORLD

BESTIE, SÖ GLA JAG BLIR!
ATT DET ÄR SOM DET SKA VARA!
VILL OCKSÅ UPPLEVA EN AMERIKANSK DRÖM, MEN JAG NÖJER MIG FAKTISKT HELHJÄRTAT MED ATT DU HAR DET BRA OCH FÅR GÖRA DET I MITT STÄLLE!
HÄR ÄR ALLT SOM DET BRUKAR VARA, LITE GULDKANT FINNS, MEN TOMT, DET ÄR DET.
KRAM PÅ DIG, SLUTA ALDRIG LEKA I BERGODAHLBANOR.

2012-09-21 @ 20:05:10

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0