Tuberkulos once again
Idag tog jag alltså tuberkulostestet. Aj. Jag trodde jag skulle dö under den där nanosekunden som det sved så in i bomben. Notera att det bara tog en nanosekund, så värst farligt var det ju inte. Men jag såg livet flascha förbi. Trots det överlevde jag. Och vad jag kan läsa av än så länge så har jag inte tuberkulos.
·
(Jag kanske har överdrivit detta en pyttebit nu, men ni förstår poängen.)
El bloggprofil
Förresten! Min bloggprofil finns nu uppe på utbytesstudent.se sen en tid tillbaka. Den lilla intervjun också, med några "visa" ord från mig och en väldans blek bild.
Den där blogglistan är dock himla praktisk. Det är så satans kul att peppa tillsammans, och läsa vad andra har för sig om dagarna. Det är oftast det jag gör när jag egentligen borde träna inför prov eller göra någon av de hemuppgifterna som aldrig verkar ta slut. Jag måste säga att läsa utbytesbloggar är mycket mer intressant än att skriva om perceptionpsykologi. Det borde lärarna förstå - att jag inte har tid att sitta med deras knepiga frågeställningar när jag förbereder mig för att åka bort i ett år.
Konstigt det där.
Tuberkulos
Imorgon ska jag ta tuberkulostestet. Halv elva. Mamma säger att jag antagligen inte har tuberkulos, så jag behöver nog inte oroa mig.
·
Vad bra då.
Hälsoundersökningen
Jag fick en kommentar igår av en som ville att jag skulle skriva mer om hur hälsoundersökningen gick till, vilket jag gärna berättar om lite snabbt sådär.
Jag måste säga att den var ganska basic. Blodtryck, längd, vikt och reflexer kollades. Sen så var det i stort sett att man skulle ha koll på vilka sjukdomar man haft och vilka vaccinationer man har tagit. Mycket mer än så var det faktiskt inte. Det var väntan på vaccinationssprutan som tog tid, men hälsoundersökningen gick snabbt och smidigt.
Ja, mer var det faktiskt inte.
Health certificate
Så. Igår var jag nämligen på den obligatoriska hälsoundersökningen vid sjukhuset, och jag fick samtidigt första vaccinationssprutan för hepatit A och B. Nästa spruta ska tas om en månad, och den tredje och sista sex månader efter. Själva sprutan kändes knappt, men i efterhand är jag stel i överarmen och det värker lite. Men jag brukar reagera på vaccin. Dock skrämde sjuksköterskan livet ur mig när hon kom in med två sprutor - en stelkrampsspruta också! Hon hade inte läst igenom papprena, där det stod att man inte behövde en påfyllning av det vaccinet. Precis innan hon skulle tvätta av armen där hon skulle ta sprutan så kom doktorn in och sade att jag skulle inte ha den, utan bara ta hepatitvaccinet. Då lade hon snällt tillbaka den på brickan och jag fick färgen i ansiktet tillbaka. Sprutor skrämmer mig inte, men när jag har förberett mig på att bara ta en, och en sjuksköterska kommer in med två - ja, det gillar jag inte. Sen är stelkrampssprutan den jag reagerat mest på någonsin.
Själva hälsoundersökningen gick super. Ingenting ovanligt alls. Dock hade mamma missat att berätta att jag skulle ta ett hudtest för tuberkulos, eftersom jag inte är vaccinerad mot det, så det ska jag ta om en månad. På asylmottagningen! Samtidigt har min paranoida sida kommit fram och nu får jag gå i en månad och vara orolig för att jag har tuberkulos. Härligt det där.
