Förutom en superbra dag i Burlington (jag glömde kameran hemma, men tog några få bilder med mobilen) så vankades det volleybollturnering för alla utbytisar på Norwich ikväll - och jag tror jag aldrig haft så kul när det gällt något sportrelaterat. Varje "high school" hade ett eget lag, och våra Kennedy Cougars lyckades ta hem två vinster av två och lite high school spirit var det sannerligen. Jag och Nana fick i uppdrag att knåpa ihop en skylt dagen till ära, och det artistiska resultatet kan ni ju se nedan. 

 

 

Jag tänkte bara meddela er om att jag är på plats i USA sedan två dagar tillbaka, på Norwich University i Vermont  - och jag älskar det. Tiden att sitta inne vid datorn är knapp, och det är inte heller något jag direkt vill göra när det är såpass varmt som det är och när det finns så många fantastiska utbytisar överallt att hälsa på och lära känna. Jag har alldeles nyss kommit hem från en "welcome dance" och är dödstrött.

 

Dock har jag tagit många bilder som jag ska lägga upp, lovar!

Resväskan är färdigpackad på 18.8 kg, och handbagaget är i stort sett färdigt det med. Elva ikväll åker jag hemifrån mot Stockholm, vilket ger mig en och en halv timme kvar här hemma - sen är jag på resande fot! En mellanlandning på Island, sen är det raka vägen till USA och Norwich University för campet på två veckor. Det här blir nog det sista inlägget jag skriver på bloggen fram tills jag är i USA på campet, om jag har tid och möjlighet att uppdatera på campet det vill säga. Annars hör ni inte av mig här förrän jag är på plats i Hampton, Arkansas hos familjen King! 

 

Tidigare idag sade jag adjö till min kära, fina Thea, det var jobbigt. Jättejobbigt. Hon hade bakat minimunkar som avskedsfika och vi kramades och grät. Vi som aldrig annars gråter. 

Idag har varit en sådan dag då jag har sagt hej då till fem nära vänner, vänner som jag inte kommer träffa på elva månader ungefär. Att säga hej då var jobbigt.
Dock var dagen inte alls dålig på något vis, jag har också haft himla kul Bitterljuvt! Jag och Thea vaknade upp vid elva, mötte upp Nuuran på vägen och avklarade årets första dopp vid brofästet med kläderna på. Det gick finfint, precis som på den gamla goda tiden! Sedan drog dock Thea hemåt, och när Nuuran och jag torkat oss så gott det går började även vi vandra hemåt varefter jag fick säga hej då till fina Nuuran, kramades och sådant fint. 

Vid halv sju-tiden blev jag bjuden på supergod kladdkakefika i Uddeholm av kära Erica och Julia - som jag inte sett på hela sommaren, så det var superkul!  Vi umgicks, skrattade smått åt folk och småkollade på teve fram tills det var dags för mig att även säga hej då till dessa två filurer med kramar.

De sista jag har sagt hej då till idag är Malin och Gabriella, som kom på sina mopeder vid nio-tiden och stannade i två timmar. Vi åt godis, pratade, skrattade och skrev ett bra tag - ända tills jag följde med dem ut och kramades med dem i massor och sade många hej då'n. 

 

Förresten, imorgon åker jag. Eller idag, rättare sagt. Klockan elva på kvällen är vi tvungna att lämna hemmet med bilen för att påbörja resan ner mot Stockholm, där vi ska samlas kvart i sex på morgonen med en EF-representant.
Och. Jag. Har. Inte. Packat. Klart.

Linéa H skrev en trevlig kommentar på förra inlägget:
"Hejsan!

Jag vill åka som utbytesstudent nästa år men jaghar lite frågor. 
1. Fick du betala resan till USA? - eller betala EF 
2. Hur funkar hela proccesen att bli antagen ? 
Kram ^^"

 

1. Jag fick betala hela resan till USA till EF, och i priset ingår allt man behöver för utbytesåret - t.ex. försäkring, sökandet av värdfamilj och skola, och flygbiljetter dit och hem. De pengar utöver det som själva året kostar, det vill säga fickpengar och liknande, står man för helt själv under årets gång.
 

2. Processen att bli antagen vid EF är vad jag har upplevt väldigt enkel. Inte så att de tar in vem som helst, utan mer att processen gick smärtfritt och jag stötte inte på några som helst svårigheter eller missförstånd. Det första jag gjorde var att beställa hem en broschyr, och längst bak fyllde jag i min anmälan om att jag ville bli utbytesstudent år 12/13 till USA.
Jag minns inte riktigt hur det gick därefter, då det var ett bra tag sen, men jag fick hur som haver en tid för en intervju med en EF-representant och en returnee, dvs en som varit utbytesstudent förut. Innan intervjun så är man tvungen att fylla i ett ganska långt formulär på MyEF där du svarar på en hel del frågor om dig själv - det är detta som värdfamiljerna ser på när de väljer student (samt ett personligt brev) så dessa frågor är alla på engelska. Sen kom själva intervjun. Det var jättetrevligt att prata med representanten och returneen, och jag fick svar på alla frågor jag hade just då. Halva intervjun var på svenska, halva på engelska - och frågorna var ungefär "varför vill du åka", "vad gör du om du får hemlängtan" osv. Därefter fick jag tid avsatt för att knåpa ihop ett personligt brev där jag skrev om varför jag ville åka, vem jag var och vad jag ville göra i USA som värdfamiljerna skulle läsa när det är dags för dem att välja. Och sen var intervjun i stort sett slut.
Jag tror att det är efter intervjun man får reda på om man blivit antagen eller inte, och i de flesta fall så blir man antagen bara man har minst G i alla ämnen vad jag har förstått. Sen kommer förstås hela kalabaliken med att sätta ihop ett fint fotoalbum, scanna in pass och sådant men det hör inte till själva antagningsprocessen antar jag, då man redan har blivit antagen till programmet om man får börja fixa med sådant.

För övrigt tycker jag verkligen att du ska åka om det är något drömmer om att göra! Trots att jag själv inte har åkt ännu så har jag genom detta redan träffat en hel drös av härliga människor och jag har på känn att det kommer att bli ett sjuhelsikes år, det här. Ångrar inte för en sekund att jag bestämde mig för att åka iväg som utbytesstudent!

Överallt läser jag om utbytesstudenter som börjat packa, har allt redo för avfärd. Men inte jag inte. Även fast jag åker om 11 dagar så har jag inte en aning om vilka kläder som ska med eller inte. Förstår inte. Att packa är verkligen inte kul. Och jag vet, jag vet så väl, att jag kommer glömma något hemma. Säg inte att det bara är jag som har svårt för att packa, kära utbytisar.

·

För övrigt har jag inte den blekaste om hur jag ska hinna med allt nu veckan innan jag åker. Jag ska träffa folk, säga adjö, packa, handla nödvändigheter samtidigt som jag spontant ska vara borta i Göteborg mellan måndag - torsdag.