Jag har varit här i USA i över en månad nu och jag blir mer amerikansk för var dag som går tror jag. Tankarna är på engelska, liksom drömmarna. Min första dröm som jag minns på engelska hade jag för en vecka sen, och härom dagen skulle jag säga vad "Come here please" betyder på svenska. Jag svarade "Kom här tack". Värmländskan börjar också tyna bort när jag väl skypar med folk där hemma, eller när jag pratar svenska med mig själv bara för att jag kan. På campet kunde jag inte heller prata värmländska med de svenskar som var där, för Stockholmarna förstod verkligen inte. Men nu är det engelska på heltid - och det trivs jag med. 

 

Min seniorklass är också fantastisk. Trots att jag bara varit gått i skolan i drygt två veckor så känner jag mig hemma där, och är inte alls forever alone som jag först trodde jag skulle vara. Det finns trevligt folk här med!

 

Idag var det invigning av vår nya idrottssal, då en tornado drog bort taket på den gamla. Guvernören av Arkansas var här och hade tal och vi lyssnade så duktigt. Det är verkligen en amerikansk idrottshall, med en stor bild på skolans maskot (en bulldog) på golvet, och salen lyste i gult och svart. Det är där jag kommer ha graduation också. Vilket påminner mig! För en vecka sen hade vi Senior Pic Day, så jag fick sitta så vackert på en pall iklädd i en av de där graduation caps med en tassle på. Det var en amerikansk upplevelse det med, och det springer runt folk i korridorerna med kameror i högsta hugg för att ta bilder till the yearbook.