Resväskan är färdigpackad på 18.8 kg, och handbagaget är i stort sett färdigt det med. Elva ikväll åker jag hemifrån mot Stockholm, vilket ger mig en och en halv timme kvar här hemma - sen är jag på resande fot! En mellanlandning på Island, sen är det raka vägen till USA och Norwich University för campet på två veckor. Det här blir nog det sista inlägget jag skriver på bloggen fram tills jag är i USA på campet, om jag har tid och möjlighet att uppdatera på campet det vill säga. Annars hör ni inte av mig här förrän jag är på plats i Hampton, Arkansas hos familjen King! 

 

Tidigare idag sade jag adjö till min kära, fina Thea, det var jobbigt. Jättejobbigt. Hon hade bakat minimunkar som avskedsfika och vi kramades och grät. Vi som aldrig annars gråter. 

Idag har varit en sådan dag då jag har sagt hej då till fem nära vänner, vänner som jag inte kommer träffa på elva månader ungefär. Att säga hej då var jobbigt.
Dock var dagen inte alls dålig på något vis, jag har också haft himla kul Bitterljuvt! Jag och Thea vaknade upp vid elva, mötte upp Nuuran på vägen och avklarade årets första dopp vid brofästet med kläderna på. Det gick finfint, precis som på den gamla goda tiden! Sedan drog dock Thea hemåt, och när Nuuran och jag torkat oss så gott det går började även vi vandra hemåt varefter jag fick säga hej då till fina Nuuran, kramades och sådant fint. 

Vid halv sju-tiden blev jag bjuden på supergod kladdkakefika i Uddeholm av kära Erica och Julia - som jag inte sett på hela sommaren, så det var superkul!  Vi umgicks, skrattade smått åt folk och småkollade på teve fram tills det var dags för mig att även säga hej då till dessa två filurer med kramar.

De sista jag har sagt hej då till idag är Malin och Gabriella, som kom på sina mopeder vid nio-tiden och stannade i två timmar. Vi åt godis, pratade, skrattade och skrev ett bra tag - ända tills jag följde med dem ut och kramades med dem i massor och sade många hej då'n. 

 

Förresten, imorgon åker jag. Eller idag, rättare sagt. Klockan elva på kvällen är vi tvungna att lämna hemmet med bilen för att påbörja resan ner mot Stockholm, där vi ska samlas kvart i sex på morgonen med en EF-representant.
Och. Jag. Har. Inte. Packat. Klart.

Linéa H skrev en trevlig kommentar på förra inlägget:
"Hejsan!

Jag vill åka som utbytesstudent nästa år men jaghar lite frågor. 
1. Fick du betala resan till USA? - eller betala EF 
2. Hur funkar hela proccesen att bli antagen ? 
Kram ^^"

 

1. Jag fick betala hela resan till USA till EF, och i priset ingår allt man behöver för utbytesåret - t.ex. försäkring, sökandet av värdfamilj och skola, och flygbiljetter dit och hem. De pengar utöver det som själva året kostar, det vill säga fickpengar och liknande, står man för helt själv under årets gång.
 

2. Processen att bli antagen vid EF är vad jag har upplevt väldigt enkel. Inte så att de tar in vem som helst, utan mer att processen gick smärtfritt och jag stötte inte på några som helst svårigheter eller missförstånd. Det första jag gjorde var att beställa hem en broschyr, och längst bak fyllde jag i min anmälan om att jag ville bli utbytesstudent år 12/13 till USA.
Jag minns inte riktigt hur det gick därefter, då det var ett bra tag sen, men jag fick hur som haver en tid för en intervju med en EF-representant och en returnee, dvs en som varit utbytesstudent förut. Innan intervjun så är man tvungen att fylla i ett ganska långt formulär på MyEF där du svarar på en hel del frågor om dig själv - det är detta som värdfamiljerna ser på när de väljer student (samt ett personligt brev) så dessa frågor är alla på engelska. Sen kom själva intervjun. Det var jättetrevligt att prata med representanten och returneen, och jag fick svar på alla frågor jag hade just då. Halva intervjun var på svenska, halva på engelska - och frågorna var ungefär "varför vill du åka", "vad gör du om du får hemlängtan" osv. Därefter fick jag tid avsatt för att knåpa ihop ett personligt brev där jag skrev om varför jag ville åka, vem jag var och vad jag ville göra i USA som värdfamiljerna skulle läsa när det är dags för dem att välja. Och sen var intervjun i stort sett slut.
Jag tror att det är efter intervjun man får reda på om man blivit antagen eller inte, och i de flesta fall så blir man antagen bara man har minst G i alla ämnen vad jag har förstått. Sen kommer förstås hela kalabaliken med att sätta ihop ett fint fotoalbum, scanna in pass och sådant men det hör inte till själva antagningsprocessen antar jag, då man redan har blivit antagen till programmet om man får börja fixa med sådant.

För övrigt tycker jag verkligen att du ska åka om det är något drömmer om att göra! Trots att jag själv inte har åkt ännu så har jag genom detta redan träffat en hel drös av härliga människor och jag har på känn att det kommer att bli ett sjuhelsikes år, det här. Ångrar inte för en sekund att jag bestämde mig för att åka iväg som utbytesstudent!

Överallt läser jag om utbytesstudenter som börjat packa, har allt redo för avfärd. Men inte jag inte. Även fast jag åker om 11 dagar så har jag inte en aning om vilka kläder som ska med eller inte. Förstår inte. Att packa är verkligen inte kul. Och jag vet, jag vet så väl, att jag kommer glömma något hemma. Säg inte att det bara är jag som har svårt för att packa, kära utbytisar.

·

För övrigt har jag inte den blekaste om hur jag ska hinna med allt nu veckan innan jag åker. Jag ska träffa folk, säga adjö, packa, handla nödvändigheter samtidigt som jag spontant ska vara borta i Göteborg mellan måndag - torsdag.  

Nej, jag tänker inte ha samma mobilkort som jag har här i Sverige (jag har inte abonnemang alltså), då det blir alldeles för dyrt och opraktiskt. Dock planerar jag att använda samma mobil jag har nu, då det inte ska vara några problem.

Vad jag har förstått får man ett telefonkort genom EF för att ha under året man är där, men jag planerar ändå att köpa ett helt nytt amerikanskt abonnemang/telefonkort när jag väl är där då de flesta jag pratat med säger att det blir mycket billigare. Förhoppningsvis får jag hjälp från mina fina värdföräldrar på den här fronten för att avgöra vad som är bäst dock. :)

Min t-shirt från EF kom igår med det senaste nyhetsbrevet vilket gjorde min dag lite bättre.

Anyhow, jag fick ett samtal på fredagskväll, runt halv sex, men jag hann inte svara. Senare när jag kollade numret såg jag att det hade kunnat vara EF, och eftersom klockan var mer än sex kunda jag inte ringa tillbaka. Istället tänkte jag att jag snällt fick vänta till på måndag med att ringa upp. Eftersom jag inte spenderade natten mellan fredag och lördag hemma så hade jag inte tillgång till min dator, och det första jag gjorde när jag kom hem på lördag var att kolla mejlen. Bara ifall att. Där, i inkorgen, såg jag ett mejl med rubriken "Hello Exchange Daughter!". Självklart trodde jag att det inte var sant, då det bara är februari och de flesta får sina värdfamiljer under sommarlovet - men det var det. Jag har fått en värdfamilj! Och idag ringde de från EF, men jag visste självklart vad det handlade om. Så nu är det klart!

De verkar även vara hur bra som helst! De bor i Hampton, Arkansas och familjen består av min värdmamma som fyller 30 om någon månad, hennes man som är 34 år och deras fyra hundar. Familjen har tagit emot utbytesstudenter tre år tidigare som alla har trivits hur bra som helst, så det verkar vara helt underbart! Skolan jag ska gå på heter Hampton High, och det är en relativt liten skola vilket jag inte alls har något emot! 

Gah, det finns så himla mycket mer att berätta om placeringen men jag är i en sådan extas att det är svårt att få fram ord! Men jag kunde verkligen inte vara mer nöjd med min placering! :'D

FSOLS,.SFZ

AEJFUSOPC

·

·

På USA-fronten intet nytt, bara det att allt är i USA nu. Sen har även en grupp utbytesstudenter träff i Stockholm snart som jag så himla gärna skulle vilja gå på, men att bo mitt i skogen och ta sig till Stockholm är inte det lättaste. Lite synd.

Höstlov. Och jag hade inte tuberkulos.

I förrgår kom mina fina vänner Malin och Gabriella hem till mig ganska oplanerat med fyrtio ballonger i händerna och en Harry Potterinspirerad tårta med sig. I hallen blev det dock trettionio ballonger. Jag fyller nämligen sjutton nästa vecka och eftersom Gabbi drar tillbaka till Stockholm innan det så hade vi lite lattjolajbans i tisdags istället. Satans kul var det, och tårtan blev även lite frukost.

·

Under helgen mellan lördag och söndag hann jag även med att åka till Stockholm med mamma för att få min födelsedagspresent av henne; att se Spamalot på Oscarsteatern. Det var något av det bästa jag någonsin sett! Jag åkte dit med skyhöga förväntningar och de överträffade varenda en med råge. Perfekt! Speciellt Johan Glans. Så himla bra! Det var verkligen ren Monty Pythonanda över det hela. Men ja, Johan Glans var magnifik.

·

Den där blogglistan är dock himla praktisk. Det är så satans kul att peppa tillsammans, och läsa vad andra har för sig om dagarna. Det är oftast det jag gör när jag egentligen borde träna inför prov eller göra någon av de hemuppgifterna som aldrig verkar ta slut. Jag måste säga att läsa utbytesbloggar är mycket mer intressant än att skriva om perceptionpsykologi. Det borde lärarna förstå - att jag inte har tid att sitta med deras knepiga frågeställningar när jag förbereder mig för att åka bort i ett år.

·

Jag måste säga att den var ganska basic. Blodtryck, längd, vikt och reflexer kollades. Sen så var det i stort sett att man skulle ha koll på vilka sjukdomar man haft och vilka vaccinationer man har tagit. Mycket mer än så var det faktiskt inte. Det var väntan på vaccinationssprutan som tog tid, men hälsoundersökningen gick snabbt och smidigt.

Ja, mer var det faktiskt inte.

Idag fick vi även vårat första newsletter från EF, det första av många. Allt jag behöver göra nu är att boka tid för en hälsoundersökning och massa sprutor, härligt!